Nu börjar vi se slutet av Coronapandemin. Det är dags att fundera över strategier för att möta liknande farsoter i framtiden. En sak är jag helt säker på: inga länder kommer att vara sugen på nya lockdowns.
När detta skrivs går de flesta kurvor som beskriver pandemin åt rätt håll, nedåt. När det var som värst i våras låg 520 patienter med Covid inlagda på IVA. Dagens siffra är 268 (2671 2020). I mitt eget hemlän, Jönköping, dog det sju personer förra veckan med Covid. Veckan före det var dödssiffran 21.
Andra vågens topp är passerad och det går brant nedåt nu. Dessutom kommer vaccineringen att ta fart ordentligt framöver, som förmodligen kommer att förstärka den positiva trenden. Om vi inte, Gud förbjude, får ett nytt bakslag. Så vi fortsätter fårstås att hålla avstånd och följa alla rekommendationer tills vi vet att det är över på riktigt.
Inga lockdowns i framtiden
När Corona kom var både politiker och myndigheter över hela västvärlden ganska vilsna. Det har ju visat sig att effektiv beredskap för en pandemi inte existerade. Det ledde till att flera länder tillämpat hårda nedstängningar för att försöka få bukt med smittspridningen. Med varierat resultat.
Av demonstrationerna mot nedstängningar ute i Europa att döma så är det rätt många som är rejält trötta på lockdowns. Och det är klart, ingen gillar nedstängda samhällen. Vi är flockdjur.
När vi diskuterar framtida strategier kommer lockdowns ligga långt ner på listan. Som en sista utväg om inget annat fungerar möjligen. Däremot kommer kanske folk i allmänhet ha ganska stor förståelse för förebyggande åtgärder.
Därför är det vettigt att börja diskutera framtidens strategier. Vi är alla indragna i diskussionen och vi har alla anledning att fundera över det.
Jag har i alla fall funderat så gott jag kan och ger mina förslag till åtgärder för att möta framida pandemier här nedan.
Isolerade äldreboenden
Någonting som uppenbart måste göras är att se till att det blir möjligt att effektivt stänga igen äldreboenden när de hotas av dödlig smitta.
Jag har viss erfarenhet av smitthantering. Jag jobbade i sjukvården på 70-talet. Både på vanliga medicinavdelningar och på somatisk såväl som geriatrisk långvård.
På den tiden när vi fick in smittade patienter så fanns det kraftfulla rutiner. Många fall isolerades inne på avdelningen. Det kunde vara virusframkallad magsjuka, kraftig influensa eller någon som tagit med sig något mer exotiskt från någon utlandsresa.
Vad som hände då var att patienten i fråga fick eget rum och en sluss arrangerades. Ingen personal (eller besök) fick komma in i rummet utan att vara helt skyddsutrustad. Man fick byta skor och klä in sig i skyddskläder, inklusive ansiktsskydd och skyddshätta, som man lämnade kvar innan man gick ur slussen sedan. Man fick absolut inte vidröra patienten med bar hud eller någon flik av en klädespersedel som följde med ut sedan.
Jag menar att en liknande skyddsåtgärd borde vara ganska enkel att arrangera vid äldreboenden idag. De är ju i allmänhet skilda från annan bebyggelse och bör gå att stänga igen. Ingen får komma in som inte jobbar där och alla anställda tvingas slussas in. Med 100-procentiga klädbyten och påtagning av fullständig skyddsutrustning.
En sådan rutin är inte särskilt svår att inrätta. Kanske krävs det någon formuleringsändring i smittlagstiftningen och förmodligen krävs det också en rigorös statlig kontrollverksamhet, som ser till att alla vårdgivande bolag och kommuner har vettiga lager av skyddsutrustning, slussrutiner och kontinuerliga pandemiövningar för personalen.
Isolering av andra riskgrupper
Egentligen är kansk inte skyddet av de äldre allra viktigast. Att se till att sjukvården inte kollapsar är väl den centrala uppgiften i pndemibekämpning.
Vi har sett av pågående omgång av Corona att majoriteten av de som hamnar på sjukhus har någon form av medicinskt besvär redan innan.
Det handlar om högt blodtryck, åldersdiabetes, olika typer av lungsjukdomar, med mera.
De allra flesta tillhör inte någon riskgrupp. Så det blir ologiskt att alla ska isolera sig, som i en lockdown, när det är en någorlunda lättidentifierad grupp människor som riskerar att bli sjuk ordentligt.
Varför inte utarbeta planer på hur riskgrupper ska kunna isolera sig effektivt, när det blir fara å färde. En slags utrymningsplan, liknande de vi hade förr i händelse av krig, på totalförsvarets tid.
Min favoritidé kring det är att staten abonnerar några av de hotell som ändå står tomma under en pandemi och erbjuder plats där för människor med riskbild. Sedan kan man låsa igen och inrätta liknande slussar som jag föreslår för äldreboendena. Så kan man leva någorlunda bekvämt tills det hela blåser över eller nya vaccin tas fram.
Tråkigt att vara inlåst på hotell i längden förstås. Men hellre det än ligga i respirator, skulle väl de flesta tycka. Och betydligt bättre för samhället än en total lockdown.
Stenhårt folkhälsoarbete
Men ännu viktigare ändå är kanske att se till att hela befolkningen blir starkare och mer motståndskraftig, så vi som grupp klarar epidemier bättre.
Många av riskfaktorerna är ju sådant som går att förebygga med livsstilsändringar. Högt blodtryck och åldersdiabetes till exempel, går många gånger att jobba med.
Här finns det enorma vinster för samhället att göra.
Alla som har haft barn vet att man blir kallad till doktorn regelbundet en gång om året för undersökning. Samma rutin borde införas för alla vuxna också. Tvingande hälsokontroller. Våra bilar kollar vi på det sättet. Jag skulle tro att det är ännu viktigare att kolla kroppen. En del vuxna får den typen av kontroller genom företagshälsovården, men långt ifrån alla.
Vid varje kroppsbesiktning skulle då viktiga hälsomarkörer kollas och avvikelser skulle följas av strikta order att genomföra förändringar. Det kan vara krav på sluta röka, dra ner på drickandet, öka motionsmängden och liknande. Man skulle till och med kunna införa ett sanktionssystem för de som vägrar inställa sig eller efterleva ordinationer. Höjda sjukförsäkringsavgifter, till exempel.
Vi har daltat med vår befolkning alldeles för länge. Det är dags för en uppsträckning!
