Jag träffade en gammal flykting i affären idag. Han är 86 år nu och har bott i Sverige sedan slutet av 40-talet. Titus heter han och flydde med sin familj från Ostpreussen i andra världskrigets slutskede. Sovjet tryckte på och skapade en folkvandringsvåg av flyktingar där de drog fram.
– Vi var 14 miljoner människor från östra Europa som flydde, berättar Titus.
14 miljoner. Mitt i vintern flydde de i panik. Många dukade under.
– Två miljoner människor dog på vägen.
Titus klarade sig. Han och hans familj flydde först landvägen över nordtyskland och sedan med båt över Östersjön till Danmark.
– Där blev vi internerade i två år. (Vill du läsa mer om den flyktingkatastrofen finns en intressant artikel i Forskning och Framsteg här).
Efter tiden i Danmark hamnade Titus i Sverige. Där skapade han och hans familj sig ett nytt liv. Det var en integrationsprocess som gick fint, tycker han.
– Vi började jobba direkt. Nu för tiden går inte det på samma sätt. Nu gör maskinerna allt jobb.
Flyktingarna från östra Europa var inte särskilt välsedda i Danmark. Men de blev i alla fall inte tillbakaskickade till det som en gång var deras hemland, men som efter kriget blev sovjetiskt. Det hade väl varit alltför taskigt, kanske danskarna tänkte och släppte iväg dem till Sverige istället.
Mänskligheten segrar till slut
Ja, ni ser förstås parallellen till dagens situation.
Men tänk ändå. Alla dessa miljoner flyktingar. I ett Europa som var utbombat och helt tömt på resurser.
Så jämför man med dagens övergödda Europa med sin höga levnadsstandard. Nu gnälls det i vissa länder över några fåtal tusen krigsflyktingar från Syrien.
Det är klart att EU kan lösa den nuvarande flyktingkatastrofen. Och jag är optimist. Jag tror att vi kommer att klara det. Både att hjälpa dem som är på flykt i Europa och de som sitter fast i flyktingläger. Klarar vi inte det är vi inte värda att kallas civilisation längre. Det finns inte ett oändligt antal syrier. Det finns ett slut på det.
Men även om mänskligheten segrar i Europa och EU tar sitt ansvar så återstår lik förbannat grundproblemet. Själva kriget. Det måste få ett slut. Och det verkar ju betydligt svårare när man ser på det så här utifrån.
Soldater behövs
När ska Putin och Obama inse att de måste ha en gemensam strategi? Men egentligen är det EU som måste agera. Eftersom det är hit flyktingarna beger sig. Man hör inte talas om att någon frivilligt söker sig till Ryssland och söker asyl.
Men för att vinna krig behövs soldater. Det avståndsbombande som de västallierade håller på med mot IS nu verkar ju inte hjälpa mycket. Alla militära experter jag har sett uttala sig om saken säger att det krävs marktrupper.
Och ärligt talat. Vilken klok general vill sätta in sina soldater i markstrid mot IS?
Man får vara väldigt motiverad för att ge sig in i sådana strider.
Som de kurder som slåss med vapen i hand mot IS. De har sina hem att försvara.
De som flyr från Syrien är inte i den situationen att de kan ta till vapen och försvara sig. De flyr både regeringen Assads bombningar och risken att hamna under IS styre. Det finns liksom ingen vettig sida för dem att ansluta sig till.
Instinkten att försvara sig
Det är klart. Har man barn är det den starkaste drivkraften att sätta dem i säkerhet. Men jag tror att alla som fördrivs från sina hem känner en lust att försvara sig. Om man kunde. Det är en instinkt.
Att vara i exil och se sitt hemland förstöras av mördare och banditer måste vara fruktansvärt.
Vi har väl alla bekanta som flydde från balkan och det kriget. Jag talade med en man från det forna Jugoslavien. Som satt i sin lägenhet i Sverige och tittade på satellit-tv hur hans hemstad besköts. Hans hemstad där hans föräldrar och syskon var kvar. Han grät varje natt och till slut förlorade han förståndet av frustrationen i maktlösheten och förtvivlan över att inte kunna hjälpa.
Jag tror att det ett av de bästa sätten vi kan hjälpa flyktingarna på är att ge dem möjlighet att vara med och påverka utvecklingen i Syrien
Ska kriget stoppas och fred upprättas kommer det att krävas massor av fotsoldater. Både för att få stopp på kriget och för vakthållning i landet under många år framöver.
Vi kan ge dem utbildning och vapen. Upprätta en syrisk exilarmé som under internationell ledning kan sättas in för att helt enkelt upprätta freden.
Det skulle krävas en massiv insats förstås. En värnplikt för flyktingar.
Fria styrkor
Det finns historiska paralleller även här förstås. Jag tänker främst på de fria franska styrkorna under andra värdskriget. De Gaulle vägrade erkänna Frankrikes kapitulation och samlade franska soldater i exil (samt trupper från de franska kolonierna) till motstånd. De franska styrkorna växte i storlek och uppgick mot slutet av kriget till över en miljon man. Med den starka armén i ryggen kunde fransmännen själva ta över administrationen av sitt land direkt efter krigsslutet.
Värnplikt för flyktingar. Ja, det är en idé i alla fall. Den tål att diskuteras. Svårgenomförbar. Men allt som har med kriget i Syrien att göra är svårt.
