En fantastisk halo. Vinterns bästa bad och en sällsam tur in i gongens meditativa landskap. Lördagen 30 januari 2021 har varit i särklass vinterns bästa dag.
En sådan vintermorgon som i morse är det sällan man får uppleva. När jag kom med bilen från Mossle och körde ner i sänkan mot sjön Vidöstern, kunde jag se hur på bilens termometer hur temperaturen sjönk, från 13 grader minus på höjden, till 18 minus längst ner i dalen. Rakt i öster stod solen, som precis hade segat sig upp över horisonten, stor och innerlig. Och först fattade hag inte det vad det var. Två buktande regnbågar som ramade in den uppåtstigande solen. Men så förstod jag att det var en kraftfull halo jag hade turen att få beskåda.
Embrace the cold
Halo är ett optiskt fenomen som kan uppstå när iskristaller av rätt storlek fyller atmosfären och reflelterar solljuset och bryter upp det i färgspektrats hela vidd. Jag är både glad och tacksam över att ha fått se det. Det är sällan man får set det så utblommat som i morse.
Det var dags för ännu ett möte i vinterbadarkursen ”Embrace the cold challange”. Vi är ett gäng som träffats varje helg i januari för att lära oss omfamna kylan. Jag har berättat om det i tre tidigare avsnitt i del 1, del 2 och del 3. I morgon (31 januari 2021) är sista träffen. Då har vi badat i olika sjöar i 31 dagar i streck. Efter morgondagens träff ska jag sammanfatta kursen och berätta vad jag och de andra kursdeltagarna har känt, upplevt och lärt oss av denna kalla månad.
Luftkylan känns inte
Efter att ha beundrat halon ett tag och snackat om det tog vi av oss kläderna i sedvanlig ordning, gick i isvaken, satte oss och embracade kylan efter bästa förmåga. Vissa längre tid (de andra), andra kortare (jag). Jag förstår inte riktigt hur de andra kan sitta tio minuter och längre. Jag går upp efter en minut. Men vi alla berättar om likartade upplevelser av badet, oavsett längt på sj’lva doppet.
Personligen gillar jag bäst när det är riktigt kallt i luften. Som i morse, när det var 18 minus. När man kommer upp ur vattnet känns inte kylan i luften. Man kan stå där lugnt i badbyxor, ta en kopp kaffe och småprata med kompisen i en kvart utan att det börjar bita i skinnet, trots minus 18 i luften alltså.
Efter badet var det dags att njuta av kursledarna Adam, och Anders mobila bastutält, som vi brukar. Efer bastun blev det ett par dopp till…
Gongbad
Den här kursdagen var speciell. Kursledaren Adam (läs mer om honom här) är även yogainstruktör och erfaren gongspelare och är en av personerna bakom ”Gong academy”. Han skulle bjuda oss på något han kallar för gongbad.
Så efter badet åkte vi till Värnamo yogainstituts lokaler. Där fick vi lägga oss ner på tunna madrasser på golvet. Djupandas ett tag och guidas av Adam ner i avslappnat tillstånd. Sedan satte han igång med att spela på sina många gongar han har där. Jag har aldrig varit med om det innan och jag kan inte riktigt filosofin bakom. Idén verkar vara att man ska sköljas av ljudvågorna gongarna skapar och liksom flyta med i sinnet.
På mig hade det effekten att jag blev väldigt avslappad i kroppen och det kändes som att hjärnan liksom frikopplades. Massor med nya idéer dök upp i vududet och hjärnan började likasom skriva texter av sig själv. Lite som att drömma, fast man är vaken. Men jag tror att upplevelsen av det är väldigt individuell. Så man bör testa det själv, tycker jag. I alla fall om man gillar att utforska nya mentala tassemarker.
Jag avslutade dagen med att åka ut till Värnamo Frisksportklubbs klubbstuga vid sjön Hindsen. Några klubbkompisar hade tänt en lägereld, satt där och grillade och snackade skit. Finns det något härligare än att sitta vid en eld mitt i smällkalla vintern, med vänner och bara mysa en stund i den gemenskapen?
Jag tror inte det. Förmodligen är det oslagbart. En del av dem laddade för ett kvällsdopp. Bastun var tänd, vaken upphuggen. Men personligen räckte det faktiskt med de tre morgondoppen. Men det känns fint att det finns både morgonbadare och kvällsbadare i kommunen, så man kan få sällskap i isvaken oavsett vilken dygnsrytm man råkar ha…
