Tio dagar har gått av kursen ”The cold embrace challange”. Jag har satt tre nya personrekord och fått lära mig djupandas.
Det hela går lysande, måste jag säga. Jag berättade om min första dag av vinterbadarkursen i detta blogginlägg. Då var “att misslyckas” temat för kursen. Och det gjorde jag med besked. 10 sekunder, max, pallade jag och sedan sprang jag upp ur vintervattnet.
20 minuters vinterbad
Jag är inte direkt representativ för kursdeltagarna. De andra håller sig i vattnet mycket längre. Rekorden i gruppen under kursen hittills sattes av en av deltagarna som, som var i 20 minuter. Men han tyckte dagen efter att det var att pusha det lite väl långt.
Olika erfarenheter
Ingen i gruppen har hoppat av än. Den leds av Anders Karlsson och Adam Svensson (som ni kan läsa mer om på hans hemsida). Utöver dem är vi sju deltagare och att alla hänger i tycker jag är lysande. Vi är alla ganska entusiastiska också. Erfareneheterna är lite olika. Flera pratar om en ny energi som väcks efter badet och någon har känt sig trött om badet har pågått länge.
Det är en ganska stark påverkan på kroppen att ligga flera minuter i nära nollgradigt vatten. Vi prövar oss fram, blir kanske mer och mer tåliga eller hittar våra respektive optimala nivåer.
Jag är ju sämst i gruppen på att ligga länge, har inte klarat en hel minut än. Men jag noterar ändå starka positiva effekter.
Tre nya pers
Jag kombinerar badet med styrketräning. Åker direkt efter doppet till gymmet och kör skivstång. Jag har läst att kallbad ska stimulera hormonproduktionen i kroppen. Att det triggar adrenalin och testosteron och andra juiciga grejer i kroppen.
Och jag tror att det kan stämma. Jag har känt en medvind i träningen hela tiden. Tre nya personliga rekord* har jag satt på dessa tio första dagar. Det är en underbar känsla. Jag är redan lite starkare än när jag började kursen. Och då handlar ju kursen inte ens ett skit om styrkeutveckling egentligen.
Vi lär oss att andas
Kursdeltagarna träffas på lördagar och söndagar. Under vardagarna badar vi lite som vi vill. Under helgerna är det olika teman. Under den här helgen har vi fått lära oss mer om djupandning och visualisering.
Anders och Adams husgud är den nederländske vinterbadargurun Wim Hof (förstås) och vi körde ett pass med Wims djupandningsövning strax innan badet under lördagen.
Det var bra. Det dubblade säkert längden på mitt bad. Sakta närmar jag mig en tröskel jag tror finns där, där den intensiva smärta man upplever av kylan i skinnet kan förträngas och man börjar ”omfamna kylan”, som Adam brukar tala om.
Ödmjukhet
De här övningarna vi får vara med om är väldigt bra. Adam har lång erfarenhet som yogalärare och har mycket att lära ut om saker som fokusering och att styra sig mentalt.
Men framför allt för mig är det lektioner i ödmjukhet. Jag har alltid varit ganska tävlingsinriktad annars. Men nu är jag i en situation där de andra är ”bättre”, eller vad man ska kalla det.
Hade det varit sport eller arbete skulle det oroat mig. Men detta stör mig inte. Det är en intressant position i gruppen. Jag tror ju att jag kommer att klara av att omfamna kylan mer och mer, men inte att vara i lika länge som de andra.
Jag har ju nytta av det ändå, tydligen.
Dessutom, skulle vi tävla i bänkpress, skulle jag nog ligga bättre till….
*två av rekorden kom i frontböj, från 100 kg, till 105 kg och sedan 110 kg. Ett rekord kom under söndagen när jag ökade från 77,5 kg till 80 kg i militärpress.
Bilden: Fredrik Pettersson tvekar inte att hoppa i, han bara stannar upp lite för fotografens skull.
