Jag har alltid älskat att åka till Stockholm. Och alltid gillat stockholmsdialekten. När jag växte upp i Värnamo i Småland hörde det väl till annars att tycka att Stockholmare var dryga och att deras dialekt lät tyken. Men jag gillade den. Särskilt södertugget. Nackas underbara modersmål. Det slängiga, gamängartade i språkmelodin fascinerade mig. Jag tyckte att det var den vackraste av dialekter. Samtidigt hatade jag min egen småländska, som lät bräkig, tyckte jag. Nu älskar jag min småländska och märker att jag förstärker den allt mer ju äldre jag blir. Jag gillar väl dialekter, antar jag. Men jag blir lite ledsen varje gång jag kommer till Stockholm nu för tiden. För var är Stockholmskan? Något södertugg verkar inte finnas över huvud taget. Inte på Söder i alla fall. Nu har jag själv bara gjort högst sporadiska empiriska studier i ämnet. Men resultatet av den forskningen kan jag säga, är bara […]
Månad: mars2015
Så blir Annie Lööf vår första landsmoder
I detta blogginlägg ska jag ge Annie Lööf ett tips som kan förändra hennes opinionsläge helt. Hennes politik bryr jag mig inte om här, jag har inte röstat på henne heller. Detta handlar om kommunikation. Hur hon med en relativt liten förändring i hur hon kommunicerar kan förändra sitt ”genomslag” (som man brukar prata om i tv-sammanhang). Jag kommer till det, så häng kvar. Men först en liten bakgrund: Annie Lööf har gjort en häftig resa i den politiska opinionens landskap. Först hyllad. Sedan hatad. Och nu: plötsligt framstår hon som den trevligaste av Alliansens partiledare. Ett guldläge rent kommunikationsmässigt. Hon kan ta ledningen i Alliansen. Men först måste hon vässa sin tv-persona. För ett par år sedan när det stormade som värst kring henne så var hon inte mycket värd i de flesta människors ögon. Låga opinionssiffror och ett näthat mot henne som var rent obehagligt. Till och med […]
Det är dags att beväpna folket igen
Fredrik Reinfeldt är ganska lik Per-Albin Hansson. Jag tänker då inte enbart på frisyren eller på att båda var ledare för var sina arbetarpartier. Nej, det som framför allt gör dem lika är att båda var nedrustningspolitiker. Per-Albin var försvarsminister 1925 när det numera klassiska nedrustningsbeslutet fattades i riksdagen. Man trodde det skulle bli evig fred och avskaffade en massa förband och avskedade officerare. Det blev ju tvärtom och Sverige var illa rustat sedan för att klara att bjuda ens ett litet motstånd mot ett aggressivt Tyskland. Och Reinfeldt resonerade likadant. Trodde på fred i vår tid och avskaffade värnplikten. Han och Alliansen. Säga vad man vill om det gamla totalförsvaret. Men vi hade soldater. Vi kunde sätta 800 000 man i vapen på nolltid nästan. Mobiliseringsförråden låg utspridda över hela landet. Vi som är uppväxta på 50-, 60-, 70-talen fick lära oss att aldrig ge upp. Telefonkatalogen hade information som […]